Analys: Jüri Ratas nya regering skrämmer många ester

0
162

Premiärminister Jüri Ratas beskylls för maktfullkomlighet för att han har tagit med det nationalkonservativa Ekre i den regering som av allt att döma snart kommer att tillträda. Ett av Ratas vallöften var att inte acceptera Ekre som regeringspartner. FOTO: Gustaf Antell

 

Kommer du ihåg regeringen Sipilä, Stubb och Soini? Den finländska SSS-regeringen är bara två omröstningar ifrån att få en estnisk lillebror och många ester är nu ordentligt oroade över sitt lands framtid.

En centerledare som beskylls för för stor maktlystnad, en marknadsliberal privatiseringsivrare och en kontroversiell nationalkonservativ populist.

Så kan man beskriva Estlands nya styrketrio – Ratas, Seeder och Helme – som i dag lördag väntas presentera både de följande fyra årens regeringsprogram och den nya ministerlistan.

De senaste dagarna har varit ovanligt emotionella för en stor del av de ester som är intresserade av politik.

Gladast – rentav lyckliga för ovanlighetens skull – är de vanligtvis missnöjda väljarna som röstade på det populistiska och nationalkonservativa partiet Ekre i valet i början av mars.

Allt tyder för tillfället på att Ekre kommer med i landets nästa regering. Det här har skakat om många av Estlands så kallade toleraster riktigt ordentligt.

Tolerast är det nedlåtande ord politiska motståndare längre ut på högerkanten föraktfullt använder för – säger de – hysteriska liberaler och lögnaktiga socialister.

I torsdags ordnade tolerasterna i Tallinn redan sin andra demonstration mot den center-nationalkonservativa regeringskoalitionen.

Det skedde utanför Dombergets slott samtidigt som parlamentet öppnade igen efter valpausen och de nya parlamentarikerna svors in.

De tre partierna Centern, Ekre och Isamaa-Fäderneslandet planerar att skriva under sitt regeringsprogram någondera nu under veckoslutet eller i början av inkommande arbetsvecka.

Demonstrationen hade alltså inte något konkret mål mer eftersom allt egentligen är klappat och klart.

Eller tja. Innan Riigikogu röstar för att godkänna den här regeringen, som i stället för SSS har fått smeknamnet EKREIKE, så röstar den antagligen ner ett minoritetsregeringsalternativ.

I går utsåg president Kersti Kaljulaid valvinnaren, Reformpartiets Kaja Kallas till regeringsbildare, precis som hon lovade genast när valresultatet kungjordes för en månad sedan.

Kallas kommer att föreslå ett samarbete med Socialdemokraterna. Den konstellationen får 44 mandat mot EKREIKEs 57. Tanken att minst sju personer ska rösta mot sitt eget partis linje är orealistisk.

Nyckelpolitikerna ignorerar de uppgivna protesterna

Också arrangörerna för demonstrationen kallar sig liberaler – på den punkten har deras belackare på högerkanten helt rätt.

Men när de ordnade sin första demonstration i söndags så stod det åtminstone på ett plakat att de inte är hysteriska.

Sanningen är ändå att många här i Estland är åtminstone överspända just nu. De trodde aldrig att landet verkligen skulle få en regering med det mycket nationalkonservativa Ekre i stark position.

På demonstrationen i söndags deltog sju-åttahundra personer och en del av dem såg helt uppgivna ut, som om luften redan har gått ur dem.

De är dels rädda för att Ekres partiledare Mart Helme och hans son Martin, som får Jussi Halla-Aho att framstå som politiskt korrekt, ska lyckas dominera och domdera över regeringschefen Ratas.

“Mina knytnävar väntar på dem”

Men många är minst lika rädda för att Ekre-politikernas hotfulla retorik ska leda till ett aggressivare samhälle.

Det är inte en långsökt farhåga och den fruktan förstärktes av nyhetsbilder förra veckan som visade hur en pakistanier blev misshandlad på ett gym i Tallinn.

Gärningsmannen hade tidigare i ett invandrarkritiskt inlägg på Facebook skrivit ”mina knytnävar väntar på dem”.

Båda sidor förolämpar varandra

Om vi till demonstranternas oro lägger till många Ekre-anhängare som faktiskt på riktigt är skrämda av invandringen, så blir summan att ganska många är rädda i Estland just nu.

En smått absurd situation eftersom det aldrig har gått så bra för det här lilla baltiska landet med en så tung historia.

Men den i internationellt perspektiv exceptionellt goda samhällsutvecklingen har inte varit så god mot alla som majoriteten sådär i medeltal har trott.

De styrandes blindhet och fartblindhet har lett till en naturlig reaktion som har eldats på av både inhemska och internationella fejknyheter.

Ekre driver två så kallade nyhetssajter där verkligheten förvrängs i syfte att skapa negativa känslor mot olika grupper i samhället. Ekre har helt enkelt dragit identitetspolitiken till sin spets.

Under demonstrationen i söndags stod tre motdemonstranter och ropade förolämpande slagord – lögnare, rödingar, toleraster – mot demonstrationståget.

Och så skrockade de som riktiga pojkar som vill vara män gör. Och många paraderande demonstranter svarade med arroganta rop – brunskjortor, håll käft idioter!

Jag kan tänka mig att många, på båda sidor, egentligen kände en fysisk reaktion av situationen – pulsen slog över i ”fly eller illa fäkta”-läge samtidigt som de gjorde vad de kunde för att se oberörda ut.

Är det så här vi vill ha det och hur långt kan vi tillåta det att gå? Det är en gammal delvis retorisk fråga som tål att upprepas.

Motdemonstranterna, Ekres mest lojala anhängare och Ekres ledning med familjen Helme i spetsen har varit ganska tydliga med vad de tycker.

Ja, det är så här vi vill ha det och om vi inte får vara med i regeringen kommer det att explodera.

Här är partiledaren Mart Helmes egna ord från förra veckan:

– Vi kastar tändstickan på krutdurken och då blir det en explosion.

Ansvaret för en sådan situation ligger förstås då helt och hållet på den som kastar tändstickan. Dessutom tror jag inte att Ekre-väljarna är närapå lika råa som partiledaren antyder och kanske hoppas.

Men om det blir fler demonstrationer mot Ekre och den kommande regeringen så skulle det vara bra om arrangörerna förbigår sin egen rädsla och kyler ner sina huvuden.

Så som demonstranterna svarade med fegt mot fegt skallar deras inkluderande budskap om tolerans och mänskliga rättigheter ganska tomt.

På det sättet var demonstrationen utanför Riigikogu i torsdags redan mycket bättre. Lugn och saklig – men å andra sidan bara färre än hundra demonstranter.

Vi vet alla att pojkar som vill vara män mest av allt behöver en kram, inte arroganta etiketter.

Jag rekommenderar inte att någon stiger fram till aggressivt beteende gossar och tar dem i famn, det kan slå fel.

Men det kan vara värt att lyssna lugnt i stället för att genast agera på det man tror sig höra och svara med fula ord.

Jag är lite orolig för mitt nuvarande hemland i dag.

Men å andra sidan är världshistorien full av politiska kriser som har lämnat samhället starkare än det var före. Frågan är bara vilket priset för det blir.

SVENSKA YLE

Publicerades den 6 april 2019.

JÄTA KOMMENTAAR

Please enter your comment!
Please enter your name here